Det här är alltså första kapitlet på min novell, hoppas ni gillar det! :)

_________________________________________________________________________________________

Jag tittade upp på Nicke, matteläraren, låtsades att jag lyssnade.

Jag hatade matte. Det var både tråkigt och onödigt, jag menar, det finns ju ändå miniräknare.

Emma Jakobsson, det är mitt namn. Bara en vanlig, opopulär tjej på 15 år.

Vissa är populära vid 15-år ålder. Men inte jag.

Jag har aldrig varit populär. Det är ingenting jag vill vara heller.

- Emma?

Nickes röst lät lååångt borta.

- Mhm? Jag svarade chockat, undrade vad han ville.

- Vad är svaret på frågan? Han pekade på tavlan.

Hjälp.

- Öhh... Jag vet inte, mumlade jag och tittade ner.

Nicke suckade och tittade på klassen.

- Är det någon som kan svaret på frågan? Sa han och suckade igen.

Hanna, klassens populäraste tjej, räckte upp handen.

- Ja, Hanna? Nicke kollade på henne.

- 46, sa hon kaxigt och slängde med hennes blonda hår.

Killarna tittade på henne, nästan dreglade över henne.

Jag suckade.

Äntligen ringde klockan och alla reste sig upp för att gå.

- Ha en trevlig helg allihopa, så syns vi på måndag! Sa Nicke.

Som om någon lyssnade.

Jag tog mina böcker, reste mig upp och gick ut.

Malin, min bästa vän, mötte mig ute vid hallen.

- Ska du med på konsert i helgen? Hon log glatt.

- Vem uppträder? Frågade jag samtidigt som jag tog på mina Converse.

- Robin Stjernberg, sa hon, och det lät som hon dagdrömde.

Jag suckade.

- Kom igen, det blir kul! Sa hon.

- Han är din idol, inte min, sa jag och gick ut på skolgården.

Malin och jag gjorde alltid sällskap hem.

- Snälla? Sa hon och gjorde dom där valpögonen.

Jag kollade på henne och tänkte ett tag.

- Okej då, sa jag och log lite smått.

- JA! Tack, du är bäst, sa hon och kramade mig.

Jag skrattade och kramade henne tillbaks.

_______________________________________________________________

Så, det var alltså första kapitlet!

Vad tycker ni?

Kommentera! :)

Kram <3

-Olivia